2009-03-14T13:44:00.001-07:00

Torsdagen den 5 mars (två dagar före bf) bestod mest i att packa upp flyttkartonger. Vi hade bara några dagar innan flyttat in på Schweigaardsgate 72 i Oslo, och denna dag hamnade jag i ett ovanligt bra flow.
Petter kom hem efter en dag med dubbla träningspass och överraskade mig med att ha fixat barnvakt till kvällen - så vi kunde gå på bio...

Så vid 19-tiden kom tante Ina och hennes kille Martin och jag och Petter begav oss ut på stan. Det var kallt och snöade lite.

Först köpte vi biljetter till Australia. Men när vi insåg att den inte skulle sluta förrän 00:30, gick vi tillbaka och bytte till en lite söt, lite sliskig amerikansk komedi som var mycket kortare (och sämre - men vad gjorde det...)

I väntan på att filmen skulle börja gick vi en tur i den friska luften. Det kändes speciellt och "länge sen" att vara ensamma. Vi gick på Karl Johan, hand i hand och snackade och myste.

Precis innan filmen drog igång - kände jag något som kunde liknas vid en liten liten svag värk någonstans inuti. Jag hade liksom gått och trott att även detta barn skulle komma typ två veckor före det beräknade förlossningsdatumet, så de sista veckorna hade varit en seg och lång väntan. Ändå blev jag helt överrumplad. Och jag sa inget till Petter då. För jag visste att han skulle bli så exhalterad.

Men sen satt vi och tajmade värkarna i biomörkret under hela filmen. Eller värkar och värkar, de var så svaga att jag var tvungen att anstränga mig för att känna dem. De var oregelbundna och ibland avtog de helt. Jag var övertygad om att det var falskt alarm.

Det var första gången jag hade några som helst känningar under hela graviditeten - som var helt i avsaknad av förvärkar och sammandragningar.

Väl hemma igen sa vi tack och hej till Ina och Martin. Men vi bad dem att för säkerhetsskull sova nära mobilen - ifall något skulle ske. Klockan var ca 23:30 när de åkte hem.

Petter gick och la sig. Jag satt en stund vid datorn och tog en lång dusch. Sen kröp jag ner bredvid och nära Petter.

Klockan 02:30 vaknade jag av att det gjorde riktigt ont. Jag väckte Petter och bad honom ringa barnvakt och sjukhus. Vi hade ju födselplats i Tønsberg!!! Och det kändes alldeles för långt bort.
Alla förlossningsavdelningar inne i Oslo var fulla och vi blev tillslut hänvisade till Asker Bærum - ett litet sjukhus på västkanten - på väg mot Tønsberg.

03:30 var vi där. Jag blev undersökt, tog lavemang, satt på toa och hoppade sen in i duschem. Petter påminde mig nyss om att jag sjöng och plaskade under värkarna. "Dripp, dropp dripp dropp"-sången sjöng jag och dansade i takt. Och ville absolut inte gå ur duschen. Tillslut mutadade en sköterska mig med ett stort badkar och då följde jag med till förlossningsrummet.

Innan jag skulle få hoppa ner i det varma karet skulle jag undersökas. Det visade sig att jag redan var 9 cm öppen och jag började istället andas lustgas. Smärtan vare MYCKET VÄRRE än jag kunde minnas från min första förlossning. Jag tänkte att varje värk varade i tio långa andetag, och räknade jag ner från 10 till 0 i masken.

Jag hade bestämt innan att jag gärna ville ha epidral - om jag kände att jag behövde det. Men det var ju alldeles för sent. Men jag bönade och bad om det.

Inte heller denna gång fick jag några krystvärkar. Trots att jag var helt öppen. Vi väntade och väntade. Tillslut tog jag saken i egna händer och sa att jag tänkte försöka själv att pressa. Då hade klockan redan hunnit bli 07. Jag började pressa och 07:11 var han ute!

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig - men på min mage dök världens vackraste bebis upp plötsligt. Han var pigg och tryckte direkt på knappen med mammakärlek. Direkt fick jag den starka känslan av att han var min och att jag kommer skydda honom så länge jag lever. Allt som växte fram med Lovis kom omedelbart denna gång.

Lilla Truls!

Min fantastiska lilla fina son - välkommen till världen!

Du är så efterlängtad av oss alla!

6.mars-09 kl. 07:11

50 cm, 3 270 gram

När Truls kom till världen